11. sep, 2015

Vännen min

Om jag inte alltid ser.
Hur du har det vännen.
Så är det inte meningen.

Ibland är livet hektiskt.
Man har sina göromål.
Får sina problem här.

Som man måste lösa.
Det kan bli mycket.
Då blir man stressad.

Om man inte klarar allt.
Så som man tror sig.
Blir man kanske ledsen.

Det gör en sårbar själv.
För andras granskning.
De kan se saken fel.

Ur sin egen synvinkel.
Döma en annan hårt.
Tar tid att skaka av sig.

Saker de gör och säger.
Det går om man ser.
Saken ur sin synvinkel.

Struntar i vad de säger.
Tänker positivt istället.
Låter det negativa fly.

Ifrån en själv bort bara.
Så att man mår bra.
Tänker inte för mycket.

På andras kritik i livet.
För vi är olika allihop.
Ingen är den andra lik.

Ibland ställer man krav.
Som är för höga själv.
På sitt eget jag också.

Då måste man sluta.
Inte bra att döma.
Sig själv för hårt alls.

Man är ju människa.
Inte någon robot.
Som kan klara allt.

Eller alltid vara bra.
Inte heller lyckas.
Med allt man gör.

Det finns mening.
Med det också.
Det är utveckling.

Med andra ord.
Så har man inte.
Misslyckats alls.

Gud välsigne dig.

Copyright Sari-Sävy Vesanen