11. okt, 2015

Stjärna.

Jag minns hästen som igår.
Stjärna var namnet han bar.
Levde sitt liv som arbetshäst.

Så vacker, duktig, snäll och klok.
Rostbrun, med stjärna i pannan.
Ögon svarta som alltid glittrade.

En dag fanns inte Stjärna kvar.
Sorg kände jag djupt i hjärtat.
Tårarna rann nerför kinderna.

Då kom du till mig käre vän.
Gråt inte, Stjärna är i himlen.
Hos Gud igen, sade du mjukt.

Jag slutade gråta med en gång.
Kände mig gladare till mods.
För vi skulle ju ses i himlen.

Jag och Sjärna hos Gud.

Copyright Sari-Sävy Vesanen