13. okt, 2015

Motorcykelmannen

En dag ute på stan ser jag dig gå en bit framför mig. Du har på dig din motorcykelmundering. Blir alldeles förlamad först utan att kunna göra ett dugg.

Sedan börjar jag springa medan jag ropar ditt namn. Men du går bara utan att höra mig. Stanna, skriker jag. Då vänder du dig plötsligt om och ser på mig.

Hela min kropp börjar skaka, jag kan känna hur mitt hjärta nästan stannar. För nu ser jag du är inte du utan en annan man. Därför stannar jag med ens där jag är.

Nu kan jag se hur mannen sätter sig på sin motorcykel och åker iväg. Sakta vänder jag mig om, går därifrån och känner att kärleken inte har slocknat än. 

Copyright Sari-Sävy Vesanen