13. okt, 2015

På Själens Restaurang

Vill du följa med mig och äta en bit mat? frågade min vän. Det vill jag, svarade jag snabbt. Då tog han tag i min hand och höll den hårt i sin.

Utan att tveka följde jag med honom där han gick utefter vägen som förde oss längre in på den smala vägen som ledde till Själens restaurang. 

När vi kom in möttes vi av en servitris som tog hand om våra jackor. Sedan gav hon oss var sin liten väska. Däri låg våra bestick.

Nu kunde jag känna den himmelska doften i mina näsborrar. Det var något som jag kände igen från förr. Min vän suckade djupt och innerligt.

Han tog upp lite pengar ur sin ficka för att betala. Nej, nej sade mannen som stod vid kassan och räckte oss var sin bunt med sedlar.

Nöjet är helt och hållet på min sida sade mannen med ett leende. Jag kände hur mina ben darrade och såg på min vän som drog mig längre in i lokalen.

Äntligen skulle vi få stilla vår hunger och dricka livets vin. Sen såg vi oss själva komma ut ur ett rum och hålla var sin guldbricka med den andliga buffén. De satte sig vid ett bord.

Plötsligt kom servitrisen fram till oss tog våra bestick och visade att vi skulle lägga oss på var sin brits så att våra själar skulle kunna äta i lugn och ro.

Innan vi lade oss ner såg vi att hon gick fram till våra kopior och gav dem besticken. Därefter skyndade vi oss att lägga oss ner och njuta av de god rätterna.

Plötsligt kände vi en stark känsla utav ångest längst ner i våra själar som kom snabbt upp på ytan och byttes ut till likgiltighet för allt omkring oss.

Snart kände vi hur ilskan gjorde sig påmind utan förvarning. Nu började gråten komma och sorgen blev svår att bära och vi grät högt utan att kunna hejda oss.

Med ens tog gråten slut och vi kunde känna hur glädjen bubblade inom oss tills vi skrattade så att vi nästan kiknade och tappade andan. Så var allt bara förbi.

Snart hörde vi en röst tacka oss för alla känslor som vi fått. Sedan kom servitrisen och ledde oss ut ur restaurangen och gav oss våra jackor.

När vi var ute tog vi på oss jackorna och stoppade sedelbuntarna i fickan. Vi kände oss glada och gick tillbaka ner mot staden, där skildes vi åt mätta och belåtna.



Det finns en mening med livet.

Copyright Sari-Sävy Vesanen