27. okt, 2015

Passagerarna

Bär mig sade du och jag bar dig så länge jag orkade. Sedan ställde jag ner dig på marken. Jag satte mig ner, medan du stod bredvid och väntade på att jag vilade färdigt. Nu bär jag dig, sade du och lyfte upp mig på dina armar. Jag lindade mina armar om din hals samt tänkte på allt som hänt förut.

Sedan vandrade vi vägen fram och turades om att bära varandra tills vi inte orkade mer. Vid det laget kom vi fram till havet och såg hur vågorna brusade samt slog mot stranden. Då satte vi oss på marken och väntade på att någon skulle komma för att bära oss den sista biten. Väntan kändes väldigt lång fastän den var kort.

En dag kom en främling och lyfte upp oss båda samtidigt på sina starka armar. Han bar oss till en vacker äng och gick sedan sin väg. Medan vi blev kvar där och väntade på att få fortsätta färden. Drömmen var sann, viskade du. Javisst, svarade jag. Sedan somnade jag lycklig tillsammans med dig.



Copyright Sari-Sävy Vesanen