23. nov, 2015

I värme och köld.

Ett slutgiltigt beslut om att vara, tänka, känna och förstå.
Själens liv är vårt eget val att leva här samt på mark stå.

Leva i utveckling, hitta oss själva i tidens rymd ovan allt.
Det kan ge oss värme i själen men också mycket av kallt.

Falla kan vi göra i djupet av oss själva utan mening alls.
Ibland är det vandring i taggiga spår och inte någon vals.

Människor möter människor som tappat sin själ här bara.
Kan inte andra med kärlek bemöta inte heller snälla vara.

Girig är mången vill ha allt själv avundsjukan i dem finns.
Kan inte leva efter det goda ljuset då det inte något minns.

Förvärvat har inte känslor för andra i själ känner inte empati.
Går i förstörelsens spår utan att finna det som kallas sympati.

Makt vill de ha över hela alltet själva trampa ner andras liv.
Låter ingen få något som de inte själva får allt är bara ett kiv.

Kämpa får den arme i fattigdom den rike glufsar i sig överflöd.
Krig föds av olikheter som leder till mer krig så allt blir till död.

Fattar gör inte de att elakheten drabbar dem själva i krigets slut.
Hamnar de då i svårigheternas tid och rum hittar inte längre ut.

Lovar att vara och bli den jag är i alltet gå i ljus ej mörkrets väg.
Min själ pratar till din själ vännen om du hör till mig kärlek säg.

På det sättet växer och ökar mängden av godhet, faller ner hit.
Utan att falla i ondskans grop som vissa sprider här med flit.

Ser ut genom fönstret träden står vita frostig är marken i Nord.
Lever mitt liv parallellt med alla passagerararna på moder Jord.

Copyright Sari-Sävy Vesanen