27. nov, 2015

Stranden

Över till min strand kom du.
Utan att förvarna mig alls ju.

Kände mig yr av äkta lycka.
Ville veta vad du skulle tycka.

Var det kanske kärlek tro.
Kanske ville med mig bo.

Väntade på ord från dig.
Men ingenting sa du mig.

Gick bara förbi mig kallt.
Till annan tjej sa du allt.

Sedan reste sig hon upp.
Du såg ut att vara en tupp.

Ni gick till havet ned bara.
Jag fick där ensam vara.

Som en panelhöna sitta.
På er tillsammans titta.

Vände min blick då bort.
Då var tiden inte alls kort.

Plötsligt kom en vindpust.
Välte mitt glas med must.

Kände mig ledsen i själ.
En röst sa, men må väl.

Tittade upp i ögon blå.
Det var min vän ju då.

Med ens glömde jag dig.
För du älskade inte mig.

Kände mig lyckligt kär.
Han mig nu alltid bär.

Copyright Sari-Sävy Vesanen